Beauty School Dropout

När det gäller STHLM

När det gäller mina minnen om Stockholm, när jag fick åka på utbildning för att vara trainee som programmerare in om SAS (inte SASS som i CSS) så kände jag att luften var fräsh, allting framför mig, min framtid började nu och jag måste lyssna på typ såna låtar som "Stockholm har blivit kall" av Orup, och Tomas Ledin. Bra låtar. Jag minns hur jag besökte fot-terapi skolan (och eftersom jag är en nördig hudterapeut var det ett jäkligt häftigt besök) och fick världens skönaste massage, jag tog en vinare i hotellets foajé, jag gick och åt sushi och framförallt så minns jag  en restaurang på St:Eriksplan och min totala förvirring i Vasastaden, där jag bad en taxi schaffis åka med mig till nästa hörn, för jag hittade inte rätt. Jag älskar verkligen Stockholm, och den enda önskningen jag har i livet, är att bo där. Jag tycker det är en vacker intention att från att ha varit en utbränd fattiglapp i många år, revolutionäry bum i många år, åka till stockholm och bli bloggare, göra konst, fotografera, och göra kod och bara köra racet från botten till toppen med front-end programmering. Jo. Så jag pluggar ju programmering nu och tar in kompetens som jag inte hade på jobbet. Bra där. Det känns bra. Jag kanske kan göra mina önskningar som jag vill. Det kommer bli super duper.

 

 

Comments

Loading comments...
Show all comments
Form is loading