Beauty School Dropout

Kids: Don´t let the mentors bring you down! ! ! !

 

Jag måste bara erkänna att mitt liv är ett totalt vandrande kaos. Jag har inte hunnit ifatt från förra veckans göromål i skolan. Jag har haft sjukt mycket upp med mitt eget solo musik projekt. Skall spela in. Har ockås varit modell men jag tycker inte bilderna blev bra. Det man visar är ju bara det bästa. Det ger mig prestationsångest.  Erkänner att jag vet inte vad jag skall ha min utbildning till. Kanske om jag vill tjäna pengar, någon gång, kanske ta ett konsultjobb. Men jag är inte den typen av folk, som gör jobb åt andra, jag jobbar med mina prylar. Så har det varit politiskt, som inom konsten och allt.

Visst tänkte jag ett tag: "Sök till konstfack i Köpenhamn". Ja. Men. Jag är hellre oskolad, än inskolad i "hur man ska" vara konstnär. Som jag har förstått så har livet gjort mig till en konstnär. Dock kommer en liten detalj som jag gärna glömmer: JAG vill gärna också kunna äta och ha tak över huvudet. Som jag har drömt om att kunna jobba och att vara akademiker, vart allting som jag i livet kunde önskat. Och så blev det ju inte riktigt. Som tur är mina största problem just nu i livet, oftast små I-landsproblem, som att min nagel har gått sönder så får jag äta mera selen och andra mineraler och vitarminer. Ja ja. Och min bror och jag har suttit tillsammans och kollat på min ekonomi: När man i princip svälter, så hinner man liksom inte beräkna, göra budget, åka och handla, bussa fram och tillbaka genom stan, bära kassar och försöka hitta lämpligaste pris, för lämpligaste käk. Då går jag ut och äter. Vilket förståss, är en bra grej, som gör att om jag tycker det är så eländigt, att ornda med mat, så är det en "förändringsfaktor", som bara måste ske. Så därför har jag bestämt att jag skall börja laga mat, och är ju duktig på det och allt. Kommer lätt börja baka, glutenfritt. Och har börjat med smoothisar, som jag köpte på sallads and smoothies, för 40 SEK men det håller fan inte, en frysta bär paket, kostar liksom 11 SEK. Bara att mixa. Haha.

Så matsituationen har ju i vilket fall som blivit avvärjd. I vilket fall som så kvarstår problemen med min ekonomi, men hoppas på att om jag nu skall laga mat hemma så kommer jag också att spara skit mycket pengar. Min mor och jag har nämligen bestämt vi skall handla mat med hennes bil.

Erkänner att jag är rätt gnällig. Jag har ingenting att klaga på. Kanske nyrikemans syndromet, när man har allt så känner man sig tom. Jag har i vilket fall som helst inte det längre som jag hade det innan: Jag hade ingenting att förlora. Nu har jag allt att förlora. JAG har verkligen allt, allt, allt som jag velat ha. Det mesta känns inte som problem. Sen dyker det upp ena muppen efter den andra, som jag började dejta med, men jag har inte, eller i vilket fall som börjat komma över mitt ex. Och mera storartade män har jag nog fräckhet, nog att kunna veta och berätta, att många av mina män varit mycket speciella. Svårt att mäta någon efter någon annan.

Så kärleken är fan ett problem. Ja. Det är nog det största problemet. Jag söker på Tinder, efter äldre män för jag känner att fjunisarna som ber en skicka bilder på kik, känns, lite smått: "Been there done that". lol Så det är klart det hade varit skitkul att lägga band på någon hormonstinn 23 åring, men hur kul är det där med sex och sånt när man inte känner något?

Det finns dessutom så mycket kontroversiella grejer som jag håller på med. Vilket gör att jag hindrar mig själv, från att skriva om sådant som inte andra har att göra med. Haha. Men vad fan gör man. En konstnär visar ju bara bästa sida utåt. Har nog inte berättat om mina misslyckade senaste tavlor. Ja. De var inte så bra. Tekniskt sett. Men vägrar konstfack. Så då får man sitta här och äta nudlar och ris, bark och rötter, i 2 år till och studera som en galen kossa, och jobba så gott det går, med att försöka sälja bullshit på tradera. Det fick jag ett tips om idag, som en vän gav mig, som är själv, ett jävla as, kapitalist, royalist, monarkist och allt möjligt. You name it. Men han satte huvudet på spiken med mina försök att tjäna pengar och inte lyckas. Haha. Gött om man har en mentor som man kan lita på. Dock kan detta med mentorskap, ha en aning intresse-faktor, med tanke på att jag tänder på gubbar. Ser ni hur förtappad jag är?

Ok. Nu tänder jag inte på fjunisar. Så då får man köra på gubb-sökeriet. Det är ganska spännande, och låtar som eurytmics, dyker upp i min skalle om hur människor vill än det ena än det andra av en. Om det är så att dessa gubbar som finns på Tinder, är objekt för att faktiskt få en praktikplats, så tänker jag nog jag skall stanna kvar där. Haha. Men det kan bli så fel också, som någon som jag träffade för någon vecka sen. Personkemin måste stämma, den stämde inte för kärlek, men det gjorde det för business. Men. Ni vet hur män är. Den här veckan är påbörjad, och har träffat andra goa gubbar, men kärleken stämmer, men inte business. Ja. Pengar, sex och kärlek. Wtf. Stångar mig själv mot väderkvarnar. Jag vill så mycket.

Jag önskar jag vore lite småretarderad som min nya ekonomiska mentor: Gör så här så tjänar du pengar. Och det är ju inte så svårt, men jag gillar utmaningar. Hmmmmm. Det finns inga krig som jag gett mig in på som jag inte vunnit, men det har krävts en arm och ett öga. Nu behöver jag bara fokusera på vad jag behöver fokusera på. Känns som om bloggen är en bra grej som jag kan tjäna pengar på och ändå ha kul, och har alltid drömt om att jobba med någon som jag kan tro på: CE - Cirkulär Ekonomi, och Fair Trade. Slänger ner patriarkatets pragmatism om vad som är rätt och fel och bra och dåligt, och börjar om igen.

Comments

Loading comments...
Show all comments
Form is loading