Beauty School Dropout

Människor i ett nötskal!

Jag ville prata om något som är kontroversiellt! Och jag vet att jag är ett vandrande kontrovers. Mitt liv är ett enda stort kontrovers! Detta med samtyckes lag, är en bra riktning mot att man tar personer som blivit utsatta för så sjuka grejor som våldtäkter, detta har tidigare inte tagits på allvar. Det är bra!! Det är bra att det nu blir skillnad, riktiga problem ta på allvar!

Och det har gjorts mycket, inom feminismen, för kvinnor. Men, jag ser med sorg på hur män stigmatiseras och behandlas som skit av vårar nya så "jämnställdhet" med samtyckes lag har många ting förändrats. Det med att konkurrens tjejer mot tjejer blivit neutraliserat känns som en skön känsla. Det ÄR helt plöstligt ok, att vara en snygg tjej som attraherar män. Andra kvinnor behöver inte uppleva konkurrens, eller andra kvinnor som ett hot, och att polisen och rättsväsendet äntligen kanske, kommer att ta våldtäkts fall, på allvar är mycket viktigt, då detta inte hänt tidigare! So far so good.

Det är dock en av flera ting som den nya samtyckeslagen gör mig förvirrad. Visst. I ett hem är det en huvudperson, kvinnan, som ska balanseras så att familjen mår bra. Men vem är så dum att tro att män inte betyder någonting, ska det bli förbjudet att flörta helt plötsligt? Om någon flörtar kan jag anmäla mig till de krönta av den svenska lättkränkheten, det är så absurt!

Man kan väl inte bli kränkt av att män sitter på en buss tillsammans? I så fall kan vi ju gå tillbaka med apartheid och låta män sitta i speciella bås och kvinnor sitta i mans fria zoner? Hur har ni tänkt till här, egentligen?

Har män inga rättigheter? De män som blivit baktalade av sina ex fruar, män som kämpar varje dag mot "Rättvise Aparat", män som blivit med barn som de inte får träffa? Varför är det "ok" för en kvinna att använda feministisk retorik för att få igenom de egna viljan?

Det vet jag att det är så krasst det faktiskt är, ty jag är kvinna, och vet vad feminismen innebär för mig som är kvinna och priviligerad, och hur man kan manipulera, som det med att använda avkomman som utpressningsmedel mot fädrar. Detta fenomen har en vetenskaplig benämning inom sociologi: Parental Alebiation Syndrome, googla på det. Mig veterligen är det en eller två st män för mycket i min familj (och många andra män som vänner som bakanta) som råkat ut för kvinnor med total avsaknad av ansvar. Jag anser att begreppet "feminism", alltså ordet är helt fel. Jag säger inte det är fel att kvinnor fick rösträtt, vi ska inte tillbaka till spisen, det kan vem som helst se, att intentionen till detta inlägg är bra, men ordet feminism låter lite som om man utesluter många olika grupper av faktiskt livs levande människor. Som pappor, visste ni tex att om en pappa "bara" är "sambo" så måste man fastställa faderskapet med DNA test som om pappan inte ens finns. F! är ett pionjär parti där man vågar prata om detta, män är människor, inte djur. Män är godingar som man kan sluka om man är då förtappad som jag är, och jag VET vad det innebär med sexuella trakasserier, det har pågått i 20 år för min egen del och jag har lagt märke till det i somras, och fick ringa Kvinno Jouren. Jag är inget offer. Jag bestämmer min lön med min vältalighet, inte med mitt kön. Så även om våldtäkter kommer att tas på allvar är väl bra, som det tidigare inte gjorts så på så vis känns det bra! Men så känns samtyckes lagen som en energi som gör att män faller utanför samhället, det är väl fan inte meningen?

Gudrun Schyman sade något bra i somras/våras i Lund på 8:de mars, kvinnornas dag: Feminismen är vägen och jämnställdhet är målet. Självfallet och helt jävla klockrent. Men problem återstår om man nu skall frysa ut män och utesluta dem från samhället anser jag iaf inte det är "feminism" för min del. Och alla vet att det intersektionalistiska idén är en av det bästa som hänt, så varför misshandla män? Ordet borde bytas ut mot tex "genus": Genus är vägen och målet är jämnställdhet! Jag ser med sorg på hur män redan som barn far illa av samhällsnormer: Va stark. Män gråter inte. Var hård. Var mjuk. Hur många normer i partriakatet är inte riktigt sjuka, som skapar män som är osäkra, en sjuk inskolning in i livet som fördärvar männen och därav uppstår "mäns våld mot kvinnor". Män blir fördärvade och deras natur som, med varandra solidariska väsen och solidariska mot kvinnor och barn, stigmatiseras helt plötsligt till våld?

Kom ihåg något viktigt som jag och mina klassväninnor sade idag på lunchen: Våld har aldrig varit medlet eller målet. Men jag anser att vi bör börja prata om psykiskt våld också, och vad psykiskt våld är, som en pionjär inom detta har tagit upp inom en diskursforum eller kalla det för medling eller retorik- eller kommunikations grej som är super duper bra: NVC - Non Violent Communication, heter det är en mycket viktigt ting som jag tror det svenska samhället anammat sedan början och vår otroligt grymma solidariska socialdemokratiska 1900-tals historia, med välfärd och samtliga, inte utesluta någon. Skulle jag vara man idag dock, så hade jag blivit deprimerad därför att män och gamla människor behandlas illa ute i samhället. Det är inte bra, det är inte jämnställdhet för mig! Jag kan förstå att man tänker i kvinnoseparatistiska banor och ger lektioner i karate till tjejer, och lyfter dem genom att förklara för unga kvinnor om deras egna värde, att kunna säga nej. Ett nej är ett nej, inte en påbörjad förhandling till ett kanske "ja". Jag anser isf bara att om man ska lyfta någon, eller någon underställd grupp så förtrycker man inte någon annan grupp, eller människa! Det är alltså brist på fokus på män och dess behov. Det är väl ingen kvinno- och barnmisshandlare som EGENTLIGEN mår särskilt bra, eller tänkte jag fel?

Skulle jag vara man så skulle jag gå ut och flörta som fan, man kanske hamnar i finkan som kriminell för att man är människa med behov som rör det sexuella och behöver variation om sex, och om jag vore man och fråntagen med utpressning, från kontakt med min avkomma så skulle jag vilja gå ut i tidningar med att Parental Aleniation Sybdrome inte är "bra". Däremot tänker jag att om kvinnor konkurrerar med varandra och mot varandra, det har aldrig tillfört genus något gott. Detta är kvällens just sayin' om olika samhällsstrukturer som jag studerar när jag är ute i samhället. Rätta mig om jag har fel! 

Comments

Loading comments...
Show all comments
Form is loading